♡Sofia♡

 

* Det är ok att säga nej.

* Det är ok att misslyckas.

* Man behöver inte bli bäst på allt man tar sig för.

* Man behöver inte konstant oroa sig för att göra andra besvikna.

* Det är ok att be om hjälp.

* Det gör inget om inte allt är perfekt hela tiden.

 

Ser ju jäkligt lätt ut i skrift, så varför är det så himla svårt i praktiken?

Utmaning: gör minst en "läskig" sak om dagen.

Dagens läskiga: lägg upp en glad bild. Jag skrattar väldigt sällan på bild, det händer i princip aldrig även om jag skrattar väldigt mycket irl haha.

 

Glada Sofia vs vanliga foto-Sofia haha:

 

 

 

 

 

Jag är så trött på att vara trött...

 

Jag saknar tiden när jag var som en Duracellkanin och fick hur mycket som helst gjort, massor av energi som aldrig tog slut, alla bollar i luften samtidigt. Förmodligen falsk energi eller vad man ska kalla det, det var egentligen ångesten som drev på. Eller rädslan för att den skulle hinna ikapp. Slappnar man av så kommer ångesten som ett brev på posten, lösningen blir då att alltid ha nåt att göra så att man inte hinner slappna av. Superbra lösning till det inte går längre. Tills man kraschar in i den berömda väggen.

 

Är mycket bättre nu, men det märks att kroppen har tagit stryk. Jag har fortfarande inte samma ork som innan, kroppen stänger liksom av när den tycker att det räcker. Vardagar och jobb funkar bra förutom att jag inte riktigt orkar med när det blir för mycket folk eller tjohej, lördagar brukar jag kunna vara hyffsat social och söndagarna är helt off. Helt slut både fysiskt och psykiskt. Kan utan problem sova 5 timmar på soffan på dagen, det går bara inte att hålla sig vaken. Sjukt störigt när man har massor som man vill göra och få färdigt. Det är som att vara inlåst i nån annans jävla pensionärskropp, hur man än skriker och bankar på insidan så lyssnar den inte, bara stänger ner. Tack och hej liksom.

Det är som är jobbigast är nog egentligen att inte veta, kommer det att vara så här för alltid eller kommer jag att bli "frisk" och bli mig själv igen?

 

Jag saknar min mamma. Jag är trött på att vara vuxen. Jag vill bara krypa in i famnen hos någon som lovar att allt kommer bli bra.

 

 

 

Japp, that´s me haha. Cute but psycho.

 

Har varit extremt dålig på att uppdatera bloggen så jag tänkte bara fylla i luckorna och uppdatera er lite i korta drag om vad som hänt sen sist.

 

Efter Barnens Hus var jag arbetslös i cirkus 3-4 månader innan jag fick jobb som butikschef på Bixia. Blev uppringd av en fd kollega från Barnens Hus som undrade om jag inte kunde skicka in en ansökan. Det gjorde jag, var på intervju och fick jobbet. Var med och byggde upp butiken på Triangeln i Malmö, anställde personal och jobbade 1 år ganska precis. Sen bestämde styrelsen sig för att stänga alla butikerna (vi var 6 st butiker). Så det var bara att packa ihop och så tillbaka på ruta 1.

 

Ny arbetslöshet, inte min starka sida... I början var jag jättepeppad på nytt jobb, sökte massor och gick på intervjuer men för varje nej jag fick så blev jag mer och mer uppgiven. Till slut kraschade jag och blev sjukskriven för utmattningsdepression. Ville inget, orkade inget, helt slut på energi. Hade jag fått en enda önskan uppfylld så hade det varit att få slippa. Ville bara få somna in, låg på soffan hela dagen medan ungarna var i skolan. Orkade inte mer, ville så gärna dö men hade inte ens energi till att ta livet av mig. Ironi.

Sen när kidsen kom hem på eftermiddagen så var det bara att ta på en tapper min och låtsas att allt är bra, fixa middag och läxor och läggdags så att jag kunde få gå och lägga mig i soffan igen.

Det var verkligen ingen rolig del av mitt liv. Fick hjälp med terapi och medicin och till slut lyckades jag komma tillbaka.

 

Hej sömnlösheten...

Guess who´s back, back again =)

 

Hade nästan förträngt att jag hade den här bloggen. Kom och tänka på det nu och har suttit och läst igenom gamla inlägg. Länge sen jag skrev, har inte orkat och har inte tyckt att jag har haft nåt att skriva om. Märkligt ändå med tanke på hur mycket som hänt egentligen. Får uppdatera lite mer utförligt en annan dag. Jag lever fortfarande iaf haha. Har ni saknat mig?

 

Borde verkligen sova... Sjukt störigt att bara ligga och stirra i taket, vända sig och stirra in i väggen, snurra ett par varv, kolla FB, sucka, bli för varm, ta av sig täcket, frysa om fötterna, försöka linda täcket runt bara fötterna, försöka fake-gäspa för att se om det går att lura kroppen, snurra ett par varv, fluffa kuddarna, kolla FB igen för att se om det har hänt nåt sen sist vilket det naturligtvis inte har eftersom alla andra SOVER vid denna tiden...

Konstigt att man ser ut som 100 år gammal när man kollar sig i spegeln på morgonen haha.

 

Blir långt mellan uppdateringarna här, men det händer inte så himla mycket spännande just nu som är värt att skriva om.

 

Nåt som däremot är värt att skriva om är Frusna Själar... Det är en nystartad ideell förening som jobbar för att hjälpa hemlösa i Malmö. Ett gäng eldsjälar som lägger ner massor av tid och energi på att hjälpa utsatta människor. Idag hade de insamling i Kirseberg så jag och Josefin körde dit och lämnade in ett par vinterjackor, skor och kläder som inte kommer till användning här hemma.

 

Skönt att rensa ut i garderoberna och skönt att veta att kläderna kommer till användning, hos någon som verkligen behöver det. Massor av folk kom och lämnade in grejer, blir så glad och varm i hjärtat när man ser att det faktiskt finns så många som bryr sig om. Ibland känns vårt samhälle så hårt och kallt, med brist på empati och alla gnäller om att livet är orättvist trots att dom egentligen har det ganska bra jämfört med många andra.

 

Livet kan kännas orättvist, saker kan vara jobbiga men man har i alla fall tak över huvudet och en skön säng att ligga i. Mat i kylskåpet och en garderob full med kläder.

 

Jag vill också lära mina barn att alla är lika värda. Oavsett hur man ser ut, vilken hudfärg man har, vilken läggning man har, vilken klädstil man har, om man har ett hem att gå till eller inte, så är vi alla människor och alla har rätt att bli bemötta med respekt.

 

Tyvärr finns det mycket fördomar när det gäller hemlösa. Man tror att alla uteliggare är dom där på parkbänken, gamla alkoholiserade farbröder som får skylla sig själv att dom supit bort familj och jobb, sitt liv. Så är det ju inte riktigt i verkligheten, i dagens samhälle finns det tyvärr hemlösa i alla åldrar och från olika bakgrunder.

 

Änyhaow. Känns bra att kunna hjälpa till och göra något för en medmänniska. Empati är en klart underskattad egenskap, och om jag så bara får chansen att lära mina barn EN endaste sak i livet så är det empati som är the shit :)

 

Frusna Själar har en sida på Facebook, gå gärna in och gilla den.

Har även stått lite i Lokaltidningen om dem om ni vill läsa mer.

 

Puss och kram skumbanan! <3

14 år har gått och jag saknar dig mer än någonsin...
Jag saknar att prata med dig, att skratta med dig. Saknar att berätta saker för dig, be dig om råd.

Saknar vår knäppa humor och att dansa med moppen när vi hade städdisco.

Jag saknar allt. Som fan.

 

Älskar The Neverdies nya singel STHLM. Så jäkla skön! Den gör mig glad i hela kroppen och jag vill bara dansa, sjunga (läs yla) och spela luftgitarr haha :P

  

 

 Även tidigare singeln Miss U är en sån där härlig låt som man går och nynnar på hela dagen när man har hört den. 
The Neverdies finns på både Facebook och Twitter så skutta in och ge dem lite kärlek pronto :)

 

 

Hittade den här bilden och skrattade högt. Klockren. Hade lätt kunnat vara jag, utan tvekan.

 

Alltså, jag blir så trött.

Satt och surfade runt på olika webshopar och hittade den här outfiten som det står mitt namn på, från topp till tå typ:

Sjukt dålig på att uppdatera här, jag vet. Lovar att ta mig i kragen snart :)
Pallar inte skriva nåt allvarligt inlägg idag, så det blir lite bilder istället. Porrbilder haha. My guilty pleasure...

Har sett att affärerna börjar ta fram julmust och pepparkakor, så det är väl hög tid att börja fila på önskelistan.

 

Min önskelista inför jul:

Någon som hört talas om det? Snygghetsdöden? Kanske någon som hört om någon som insjuknat i detta fenomen?

 

Jag följer ju som sagt Seike på hans blogg, och även på Twitter och Instagram. Och Facebook. Hm, börjar bli stalkervarning haha...

Jag gillar hans sätt att tänka, hans sätt att skriva och hur han uttrycker sina känslor. Att han är öppen och ärlig om depressioner och andra saker som få pratar högt om. Jag känner igen mig i mycket av vad han skriver och det är en skön känsla att inte vara ensam.

 

Men. Nu till saken, angående rubriken. Internet svämmar över av små barn som kommenterar alla hans foton med kommentarer som "Asså du dödar mig med din snygghet", "Åh maj gadd jag dör snygghetsdöden", "Omg omg omg omg", "Jag äääääälskar dig". Och när 14-åringarna öser på med sexuella inviter vill jag bara ta fram skämskudden.

 

Snygghetsdöden? Ärligt?

 

Well, vet inte var jag vill komma med detta inlägg egentligen. Är bara så förundrad över alla dessa barn som dör hela tiden, för minsta lilla. Det är min och Emelies standardfras nuförtiden btw. Omg omg omg, jag döööööööör!!!!

 

Avslutar med en bild på Seike. Skitsnygg och helt underbar. Men jag dör inte...

Jag har verkligen världens roligaste jobb, på världens bästa arbetsplats, tillsammans med världens roligaste kollegor.

Vi är ett så himla bra gäng, och vi har så kul ihop, går inte en dag utan skratt :)

 

Idag tvingade jag fina Anna att testa vår studsmatta som vi har utanför butiken. Behövde ett bra foto till vår Facebooksida :)

Har varit ledig lördag, söndag och måndag och för en gångs skull har jag lyckats få in en hel del egentid :)

 

I lördags hann jag med en snabb och efterlängtad fika med fina Mia. Igår var det som sagt YOHIO-time med Em. Roligaste dagen på länge!

 

Idag var jag och Max på Kulhuset här i Trelleborg tillsammans med min kompis Ankie och hennes barn. Ungarna busade loss och vi vuxna hann sitta ner och fika i lugn och ro. Underbart!

 

Japp, så är det. Yohio kom till stan på sin signeringsturné och det kan man ju inte missa. Så jag och min kompis E samsades med alla andra barn i Trelleborgs centrum, medelåldern var uppskattningsvis runt 6-14 år. Dock har jag hittat bildbevis på att det faktiskt fanns ett par pantertanter som var äldre än oss. Eller ja, äldre än mig. E är fortfarande på den gröna sidan av 30-strecket ;)

 

Gick hemmifrån vid 12.30 och tog ett varv upp i stan för att spana in läget. Sprang på Yohios pappa Tommy Rehn som är gitarrist i hårdrocksbandet Corroded (som för övrigt ska spela på Sweden Rock i år). Fick ett infall och var på väg att daska honom på rumpan och säga "Halloj!!" i true CrazySofia style. Tyvärr måste jag göra er besvikna och säga att jag hoppade över det haha. Sprang på honom igen senare, efter Yohios signering, och då ställde han snällt upp på bild iaf :)

 

Gick upp till busstationen och mötte upp E som hade åkt buss i en halv evighet från Lund. Vi gick ner till Rådhustorget och väntade tålmodigt på att Yohio skulle börja spela kl 14. Ställde oss ganska långt bak för att vi tyckte att vi skulle kunna se bra därifrån. Och det gjorde vi. Ända tills torget fylldes med hängivna pappor med barn på axlarna. All cred till dom dock som gör sånt här med sina barn :)

 

Yohio körde 3 låtar: Our Story, Heartbrake Hotel och Revolution. 3 av de bästa låtarna på skivan enligt mig, så jag är nöjd. Det var kul att höra honom live även om man inte såg så mycket av honom :)

 

Bild från Yohios twitter, jag och E står bak vid den blåa ingången, mellan träden. 1000 spänn till den som kan upptäcka oss haha ;P