Hittade den här bilden och skrattade högt. Klockren. Hade lätt kunnat vara jag, utan tvekan.
Jag vet att jag är skitkass på att höra av mig. Förlåt. Det är inget personligt, jag är kass på att svara och höra av mig till alla, så ingen behöver ta illa upp. Jag orkar inte vara social just nu.
Känner mest för att vira in mig i en gosig filt i soffan och stirra ut i ingenstans. Vänta på att någon ska komma och pyssla om mig lite. Stryka mig över håret och säga att allt kommer bli bra. Ge mig komplimanger, få mig att känna mig speciell och ladda mina batterier lite.
Jag är så fruktansvärt trött på att vara stark. Trött på att ta hand om allt. Trött på att vara den som alltid fixar allt. Trött på att vara självständig och så jävla duktig.
Det handlar inte enbart om arbetslöshet (för er som missat det så gick Barnens Hus i konkurs och 180 personer inkl mig blev av med jobbet). Johan har börjat jobba i Danmark och är borta 10 dagar i streck, hemma 3 och sen borta 10 igen. Och så rullar det på. Han tjänar ju mer pengar vilket behövs om jag ska gå på a-kassa, så det är ju bra ekonomiskt. Mindre roligt är att jag måste vara hemmafru.
Jag är helt ensamstående med 2 barn och allt vad det innebär; morgonrutiner, läggdagsrutiner, handla, städa, diska, tvätta, fixa frukost lunch och middag, hämta/lämna på dagis och skola, hjälpa till med alla läxor, gå på föräldramöten och utvecklingssamtal, alla beslut som ska tas, köra till simskolan 2 gånger i veckan, lek med kompisar, avstyra det eviga syskongnabbet 700 gånger om dagen osv osv.
Ovanpå det så har min gamla kompis Ångest kommit tillbaka. Svårt att sova, svårt att andas, konstant oroskänsla i kroppen. Spännande.
Vill bara lägga mig ner i fosterställning och vänta på att det ska vara över (Johan jobbar så här till april, så det är inte för evigt som tur är).
Det låter kanske töntigt att gnälla över att behöva gå hemma ett halvår. All heder åt alla bullmammor där ute som tycker att det är mysigt. Jag avundas er. Jag önskar så att jag var en av er, det gör jag verkligen. Men jag är ingen bullmamma. Jag är inte ens en falukorvsmamma. Jag är en jobbmamma. Jag behöver jobba för att må bra. Längtar efter att få kolla försäljningssiffror, bygga nya exponeringar, jobba hårt för att nå uppsatta mål och diskutera kampanjer och inköp inför jul. Komma hem och känna att man har åstakommit något bra under dagen. Jag saknar det.
Nu ska jag sluta gnälla över det här. Ville bara förklara varför jag kanske inte orkar vara så social just nu.
Love u knäppisar som orkat läsa ända hit :) Poss!
