Cirkeln är sluten
Kategori: Allmänt
När jag var liten hade jag en annorlunda önskan. Det jag mest av allt ville ha var inte en hundvalp eller en ponny. Det jag mest av allt ville ha var en sån mamma som alla andra hade.
En mamma med lång kjol, permanentat hår och platt handväska. En sån som jobbade med någon vanligt. En sån som hade maten klar kl 17 varje dag. En sån som passade in...
Min mamma var inte sån. För det första var hon från Stockholm, vilket sticker ut när man flyttar till Österlen. För det andra var hon egenföretagare och jobbade jämt.
Hon hade kort frisyr, spretigt hår med slingor i. Drog sig inte för att dra iväg på föräldramöte i röda skinnbyxor.
Dom andras mammor körde Volvo kombi och min mamma hade en stor fyrhjulsdriven pick up.
Jag minns en gång när vi skulle på teater med klassen och några föräldrar ställde upp och körde oss. Min mamma körde två varv i varenda rondell från Österlen till Malmö så ungarna flög i baksätet. Dom skrattade och tyckte att det var jätteroligt, jag satt i framsätet och ville dö lite av skam.
Det där höll i sig. Lagom pinsamt i tonåren när man är ute på kvällen med kompisar, möter mamma som är ute på sista kvällsrundan med hunden. Och vad har hon på sig? Min svarta bomberjacka med stort Guns ´n Roses tryck på ryggen. Kompisarna flinar och jag vill dö. Igen. Mamma vinkar glatt och pinnar vidare med hunden.
På den tiden önskade jag verkligen att hon hade kunnat vara en mamma i mängden istället. Nu på äldre dar kan jag se tillbaka på det och skratta. Bli varm i hjärtat och tänka att det var ju ganska ball ändå.
I vilket fall som helst så slog det mig för ett tag sedan, något som jag inte tänkt på innan. Nu är det ju jag som är mamman. Den enda mamman med tuppkam. Den enda mamman med långhåriga fårstövlar. Den enda mamman med doc martens med neonrosa snören. Den där pinsamma mamman som har disco hemma och dansar med dotterns kompisar som fnittrar förtjust medans dottern lite anklagande säger: amen mamma!
Cirkeln är sluten med andra ord. And I like it.
