♡Sofia♡

Ibland hade det varit skönt att kunna stänga in sig någonstans, och bara få vara. I tystnad. Utan tjat, utan det eviga tjafsandet, syskongnabbet.  "Maaaaamma - Max gjorde så, Josefin sa så, ja men han sa så, men hon började!"

Jag önskar att jag var född med mer tålamod, eller att det kunde gå att köpa på burk. Gärna billigt och i storpack.

 

Jag har ett stort behov av att vara ifred (samtidigt som jag inte vill vara ensam, märkligt fenomen. Skriver mer om det en annan gång). Tyvärr blir det sällan någon egentid för min del, även om det så väl skulle behövas. På morgonen är det alltid stressigt och tjatigt när vi ska iväg. Sen jobbar man hela dagen, och eftersom jag jobbar i butik så blir det inte mycket egentid där heller haha. Missförstå inte, jag älskar mitt jobb och vill absolut inte jobba med något annat :)

 

Sen kommer man hem, fullt ös på ungarna. Båda har fått talets gåva om man säger så, det är inte tyst en sekund hos oss. Utom möjligtvis på lördagar när den första biten av lördagsgodiset intas. Sen babblas det igen.

Kidsen går och lägger sig kl 20 och sen ska man vara social med maken, städa undan, förbereda morgondagen.

 

När hinner folk med sig själva? Eller är det bara jag som har ett sånt extremt behov att få vara ifred en stund, bara ha tyst omkring mig, inte behöva vara social eller tänka på annat?

 

Detta kanske missförstås och det är inte meningen. Jag älskar mina barn och min familj, skulle inte byta ut dem för något i hela världen. Jag är enormt tacksam för vad jag har, en fin och frisk familj, ett jobb jag trivs med. Det är bara att ibland känns det som om det äter upp mig. Jag hinner aldrig slappna av och ladda batterierna. Hinner inte vara Sofia.

Misstänker att det finns fler där ute som känner likadant, men det är ett sånt där typiskt förbjudet ämne att prata om tyvärr. I don´t care haha, jag delar gärna med mig av det förbjudna. Folk får dömma och tycka vad dom vill.

 

Story of my life: